Det är med stor glädje och stolthet jag kan meddela att Gälgreppet från och med nu finns att läsa på Fishecos wepportal +Fisheco. Skrolla på fliken ”Bloggar” så hittar du Gälgreppet där. Vill du gå direkt till bloggen finns jag på denna webadressen http://www.fisheco.se/blogg/galgreppet/.

/Tight Lines

Torsåsbygdens sportfiskeklubb hade förmånen att ha Martin Stålhammar som föreläsare, han arbetar som fiskevårdskonsulent vid Länsstyrelsen i Karlskrona. Martin har doktorerat i ämnet catch and release. Att fånga och återsläppa gäddor har blivit det som de allra flesta sportfiskare tillämpar. Men varför gör vi så, vad finns det för vetenskaplig grund för att det är det bästa för att bevara en stark och hållbar population var gäller gädda. Jag tror att det är många med mig som ”tycker” sig vet vad som är rätt. Genom denna föreläsningen med Martin rätas många frågetecken ut men det väcker självklart också nya frågor.Jag kan ju bara prata utifrån mig själv när det kommer till åsikter i denna fråga, sen hör jag och ser vad som diskuteras i ämnet både när man pratar direkt med andra fiskare men också vad som skrivs i tidskrifter och på sociala medier. Martin börjar prata om det ökade fisketrycket som sker i vissa gäddlokaler, naturligt blir att diskussionen handlar om Blekinges fiskevatten eftersom Martin är fiskevårdskonsulent där. I Karlskrona området är det flera gäddtävlingar varje år koncentrerade till framför allt hösten. Även vi i Kalmar Län har flera gäddtävlingar, ja det finns ju gäddtävlingar längs nästan hela Östersjökusten. Martins har uppgifter om att det är ca 100 tävlingar per år och självklart sliter det på fiskbestånden.Detta blogginlägg kommer till största delen självklart att handla om Martins föreläsning men också om min tankar och funderingar kring ämnet catch and release. Intressant är att sett till sportfisket i sin helhet (i Blekinge) så tillämpar 97% så kallat catch and releasefiske. När det gäller tävlingsfisket är catch and release tillämpat till 100%. Jag tror att den siffran lätt går att överföra till de flesta tävlingar som fokuserar på gäddan.

Argumentet för att tillämpa catch and release har i alla fall för mig varit att det starkt bidrar till en fortsatt stark population, är det så? Svaret på den frågan är inte så enkelt som jag hade hoppats på. Överlevnaden på de fiskar som återsläpps är inte helt enkelt att studera, och framför allt inte långtidsöverlevnaden. Sett till Martins forskning dör 1-14% av gäddorna efter att de återutsatts av olika orsaker. Jag har tänkt att om fisken simmar iväg tillsynes frisk och pigg är ”faran över” och att den med största säkerhet snabbt åter acklimatiserar sig och snart vill hugga igen (eller äta). Tittar man på olika arters påverkan av catch and release är det flera faktorer som styr, exempelvis de arter som är tryckkänsliga på grund av att de lever på djupt vatten, där det finns gott om andra predatorer i närområdet, de fiskar som drillas där och får mycket mjölksyra, därmed sekundärt inte överlever på grund av att de blir föda åt andra predatorer. De orkar inte simma undan när de blir attackerade av andra rovfiskar.  En annan stor faktor för överlevnaden är vattentempen, höga temperaturer är lika med mindre syre i vattnet vilket bidrar till sämre överlevnad vid catch and release. Martin nämner att hans uppfattning om när man inte bör fiska efter gäddan är vattentemperaturer över 19 grader celsius.

Jag får en klump i halsen när jag hör detta. Tänker, så många sommargäddor jag tagit och släppt till baka. Jag kan bara reflektera över vad som skedde för sommaren 2018 då det var extremt varmt med flera skogsbränder runt om i vårt land. Uppe i Norrland stängde man flera fiskevatten på grund av den höga vattentemperaturen, vad gjorde vi här i södra Sverige åt gäddfisket. INGENTING! Jag kan bara dystert konstatera att det säkert var många gäddor som fick sätta livet till under den sommaren på grund av att det fiskats i alldeles för varmt vatten.Martin fortsätter föreläsningen, han pratar om att överlevande fisk kan komma att ändra sitt levnadsbeteende, vilket kan leda till försämrad tillväxt, ökad exponering för predatorer på grund av att de är för trötta efter drillning för att fly. Försämrad föryngring eller förtidig romläggning, försämrad lek eller ingen lek. Detta har jag inte reflekterat över måste jag motvilligt erkänna. Jag känner mig inte speciellt stolt över den jakt på nytt PB som ofta sker i samband med fiske under eller precis innan lek. Det är ju denna tid de stora romstinna gäddorna kommer kommer in på grunt vatten och är relativt lätta att komma åt för oss sportfiskare. Jag kommer i håg vad Per Larsson sade under sin föreläsning där han poängterade vikten av att inte lyfta romstinna gäddor ovan vattenytan, de är ju inte skapta för att vara ovan vattenytan, tyngdlagen sätter stor press på hinnor inne i fisken vilket kan leda till att hinnorna brister och orsakar skador som gör att fisken inte kan lägga sin rom eller rent av dör sekundärt. Visst, fisken simmar iväg tillsynes oskadd men hur vet jag att fisken inte är dödligt skadad på grund av felhantering som sportfiskare?? Det kan jag omöjligt veta.

Det finns få eller inga långtidsstudier på överlevnad efter att gäddan återutsatts enligt principen catch and release, därför har vi som sportfiskare ett mycket stort ansvar i den förvaltning av fiskepopulationer som finns i de kustnära områdena där gäddan har sina trivsellokaler.Ska vi ha catch and release som fiskbevarande metod? Ja vad ska vi annars göra? Sluta fiska helt, ta upp ett fåtal fiskar och sedan inte fiska mer det passet, nä det tror jag inte många ställer upp på och varför då? Är den egna ivern att fånga många och helst stora gäddor överordnat fiskens bästa? Martin fortsätter att prata, han anser att catch and release som metod är här för att stanna, och jag kan bara hålla med honom. Det är många olika faktorer som man måste ta hänsyn till när det diskuteras om gäddbeståndet ska förvaltas på lång sikt. Det är inte enkla svar på frågan om vad som gör att gäddpopulationerna förblir starka och hållbara. Catch and release är en förutsättning för att sportfisket ska kunna bedrivas i den omfattning som sker idag. Catch and release är beståndsvårdande.

Vad är alternativet? Att ta upp all den fisk som spöfångas och inte släppa tillbaka något? Nä det finns väl ingen som tror att fiskbestånden klarar av det uttaget. Det gäller att skapa förutsättning för god överlevnad! Här kommer forskningen att vara till stor hjälp, genom forskning föds kunskap och inte bara tyckande. Exempelvis hur viktigt det är att minimera luftexponeringen i samband med hantering av gäddan. Martin trycker på vikten av att inte drilla fisken med för vek utrustning, då kan fisken i onödan samla på sig mjölksyra. Ha blöt avkrokningsmatta vilket skyddar slemskikt, använd även bra tång och gumerad håv. Hantera fisken med respekt och värdighet!

Jag kan ibland se på youtube att man inte alltid hanterar gäddan enligt vad jag anser vara god fiskeetik vilket gör mig ledsen. Det är många som ser upp till och har förebilder hos dessa sportfiskeikoner som näst intill har rocksjtärnestatus.Gälgreppet fiskeblogg är extra glad över att Martin förordar gälgreppet vid hantering av gäddan när avkrokning ska ske.

Viktigt är också att det finns tillgång till kraftavbitare om kroken skulle sitta djupt eller i gälbåge, och om möjligt avkroka i vattnet. Vidare diskuterade vi användandet av hullingfri krok. Min uppfattning kring att använda hullingfri krok vid gäddfiske är att det i alla avseende är skonsammast för gäddan vid avkrokning. Det är lättare att ta bort kroken om den skulle fastna i håvgarnet eller om du själv skulle kroka dig. Det finns fler och fler hullingfria trekrokar att tillgå på svenska marknaden och jag tror att det framöver kommer att bli  mer vanligt förekommande bland såväl spinnfiskare som flugfiskare. När det gäller utbudet av hullingfria krokar för flugfiskaren så finns det också även där att tillgå, man kan ju även knipa in hullingen på den krok man använder eller binder sina flugor på. Torsåsbygdens sportfiskeklubb arrangerar varje år Bergkvara Gäddfestival, från och med i år (2019) är det krav på hullingfria krokar, det är vi stolta över.

Martin är bekymrad för hur föryngringen ser ut i västra Blekinge.Värst är det i Valjeviken och Sölversborgsviken medans det ser bättre ut ju längre österut man kommer. Varför denna utveckling? Ja, teorierna finns men det är svårt att säga bestämt vad det beror på. En stor del i dilemmat verkar storspiggen vara. Storspiggen har siktats i stora mängder just i dessa utsatta områden. Torsken har haft storspigg som sin huvudsakliga föda men nu när torskbeståndet står på ruinens brant verkar det som om storspiggstimmen växt sig allt för stora. Sillen har också varit en stor predator på storspiggen berättar Martin men det är även hårt fisketryck på sillen och för att en sill ska äta storspigg behöver den vara av ansenlig storlek. Det hårda fisketrycket på sill gör att det inte längre finns sill i den storleken. Martin berättar att man i början av 1900 talet hade stora mängder storspigg i längs Blekingekusten, Så pass mycket så man startade tillverkning av olja på storspiggen. Detta desarmerade storspiggen så mycket att den nästan utrotades. Kanske gjorde denna åtgärd att gäddan bland annat kunde växa sig så stark längs med Blekingekusten? Att det förhåller sig som det gör nu med storspiggen kan förklaras med hur skärgården ser ut, i västra Blekinge är det öppet från havet och in på grundområdena medan det i Karlskrona och Ronneby skärgård är mer skyddat av öar, koppar och skär.Kan vi gör mer för att hjälpa gäddan att hålla sin population och helst växa i antal? Ja, absolut! Ett hållbart fiske med ett uttag som fiskpopulationen orkar med. Försöka hålla en balans mellan yrkesfisket på gädda och uttagen som sportfisket står för. Vi har alla ett gemensamt ansvar för att bevara gäddan i våra kustområden. Tyvärr, kanske fel ordval men man kan inte heller bortse ifrån att det finns ekonomiska intressen som styr ganska hårt vad gäller gäddfisket. Framgångsmetoden tror jag är dialog mellan de olika intressen som påverkar gäddan och dess uppväxtmiljö. Ett annat sätt att påverka så att gäddan påverkas positivt är fredningsområden och fredningstider. I Kalmarsund han man sedan ca 14 år haft förbudstid vad gäller fiske efter gädda och abborre, tyvärr har det vad jag vet inte utvärderats men man kan väl knappast tänka sig att det skulle vara negativt för gäddan att slippa behövas störas eller spöfångas stup i ett under lekperioden. Liknande fredningstid och fredningsområden diskuteras nu flitigt att införas i Blekinge. Martin Stålhammar är djupt involverad i detta.Det var mycket intressant att höra Martin Stålhammar prata om catch and release utifrån hans avhandling. Stort tack för att du vill komma och föreläsa hos oss på Torsåsbygdens sportfiskeklubb! Gälgreppet får säkert anledning att snart igen dryfta frågor kring ämnet catch and release, det finns mycket mer att diskutera.

 Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Gissa om jag blev glad när jag fick beskedet av Roger om att Strömhult var bokat och klart tidigare i år. Strömhult, ja vad ska man säga. Enligt många ett av Sveriges bästa regnbågsvatten. Vi har ca 26 mil till Strömhults sportfiske, det är fyra år sedan jag och Fille var här. Förväntningarna var höga inför detta fisket, det har skickats bilder på flugor, kors och tvärs. Jag, Magnus ”Storfiskarn” och Andreas ”Flugfiskaren i Småland” brukar dela med oss av tänkta kreationer inför dessa fiskeresor vilket är hur kul som helst. Jag har fiskat med dessa duktiga flugfiskare många gånger förut, Min son Fille och Andreas har varit med detta gäng någon gång förut. Det hela började med att vi var några sjuksköterskor som upptäckte att vi hade fisket som gemensam nämnare, snabbt bildades fiskegänget FYS – Fiske Ystra Systrar. Vi träffades ett par gånger om året och käkade gott och fiskade dagen efter, målet kunde vara havsöring, gädda eller regnbåge. Det var fisket som sammanförde oss. Sedan visade de sig att Roger och hans bror hade ett annat fiskegäng, efter en sammanslagning var vi som ett enda stort fiskegäng.

Men denna resa var till Strömhult Sportfiske!Redan på vägen hit var det go stämning i bilen, hårdrocken var tung och de som inte körde knäckte ett par bärs, inte en tyst sekund utan prat om det kommande fisket och mycket annat. Väl framme var många redan på plats, vi skulle bli 13 st som skulle fiska dagen där på. Det är många riktigt duktiga flugfiskare i detta gäng. Jag kan berätta att vid ett tidigare tillfälle i Strömhult var Pär ute tidigt, han stod i polen som är nedströms där strömmen viker som ett U. Jag minns att han kastade ett kast, fick en båge, ett kast till ytterligare en regnbåge, ja på 7 kast fick han 7 st regnbågar, jag var helt knäckt. Rotade som besatt i flugasken efter en som liknade en sådan fluga som han fiskade med. Givetvis hade jag ju inte någon sådan. Detta var mitt första möte med Strömhults klassiska vatten. Det liksom kom till mig hur viktigt det var att tänka brett när det gällde vilka flugor som finns i flugasken.

Kvällen innan fisket innehöll god mat som Fille köpt och tagit med sig från sitt jobb, han jobbar som kock på Blomlöfs Rökeri i Brömsebro. Det blev allt lite sent in på natten, men när klockan ringer är vi snabbt uppe ur sovsäckarna. Kl 07.00 börjar fisket och det är ju det vi är här för. Jag kilar ner till ”Pärs håla”. Jag tänkte börja denna dagen med en Röd/vit fluga, ett mönster som jag denna morgon tror mycket på. Efter några kast vart det åka av, en av Strömhults bågar har fattat tycke för min fluga a la dansk dynamit.Vilken härlig känsla, att få bekräftelse på att man gör rätt, att den nybundna kreationen fungerar som jag tänkt. Det är en otroligt stark fisk, jag drillar tills jag får mjölksyra i underarmen med mitt klass 5 spö. En riktigt fin båge synar håven. Flugan som nyss var så fin är ordentligt tilltufsad.Fille som inte är långt ifrån hjälper mig med håvningen, efteråt förflyttar vi oss lite nedströms. Det dröjer inte länge förrän jag hör Fille säga ”där har jag en”, det är bara att snabbt veva in linan och komma och assistera med håven. Han har också fångat en riktigt fin båge, det tar en ordentlig stund innan den är redo att håvas, den är så stark. Den har riktigt fin stjärtfena, man kan inte se på den att den gått i en odlingskasse, tittar man på den skulle den lika gärna kunna varit vild.Som Pappa blir man väldigt stolt att vara med om när ens son visar upp sådan skicklighet med flugspöet. Förvånad, nej! Jag vet vilken kapacitet han har när det kommer till fiske. Vill ni kolla in mer om Filips fiske, klicka på denna instagramlänken. Bara något kast senare är det dags igen, – Pappa, jag har en till! Det är bara att njuta och ta fram håven igen.Jag byter snabbt till en likadan fluga, den verkar vara superhet idag, och redan i andra kastet drar det till i linan, livet är bra härligt. Nu blir rollerna ombytta, Fille får vara håvare.Och vad händer i kastet efter, i min iver att försöka fånga en båge till fångar jag istället ett träd:(, och givetvis hade jag inte fler exakt likadana flugor, men en till som nästan är lika dan:). Vi flyttar oss uppströms och ansluter oss till Andreas och Magnus som också har haft ett bra fiske på morgonkvisten. Efter lite frukost och lite fiskesnack med de andra blir det flugbyte för min del, en husmaskimitation som jag snappat upp från ett youtubeklipp, jag har bundit den på krokstorlek 8, peacockbubbad kropp som är borstad och svart beedhead som har några varv med fluo röd bindtråd bakom huvudet. Fille står några meter uppströms, vi står vid ”minfältet”. Efter ett par kast ser jag en båge glufsa i sig min husmask, det är en grov fisk, det känner jag direkt. Den vill inte visa sig, efter ca 30 sekunder ropar Fille att han också har fisk på, dubbelhugg! Vilken härlig känsla, att drilla fisk i hop med sonen, dom är så starka dessa Strömhultsbågar. Nu kör det ihop sig lite, vilken ska vi håva först, som jag minns det nu blev det min firre som håvades först, sedan Filles. Martin kommer till undsättning och förevigar detta ”Halleluja moment”.Det visar sig att det är PB för mig på regnbåge, 5,2 kg, vilket minne, ett minne för livet! Så härligt! Tre kanonfina bågar landade, vilken dag jag haft hittills. Dags för lite käk, vattnet får vila en stund. Det pratas fiske så klart medans grillbriketterna blir varma, snart spricker korvarna av värmen. Gott! Vi är många rutinerade flugfiskare i detta gäng, jag har stor respekt för Magnus och Andreas skicklighet när det kommer till flugfiske, dom är båda extremt duktiga flugfiskare och flugbindare var och en på sitt sätt. Magnus kanske den mer innovative när det kommer till flugbindning, där har jag lärt mig mycket, han är en mycket duktig både regnbågsfiskare och laxfiskare! Andreas har kanske störst fokus på gäddflugfisket men han behärskar de flesta metoder som flugfisket har att erbjuda, han lämnar inget åt slumpen, han har många gånger visat vilken skicklig flugfiskare han är. Han utmanar mig mycket inom flugfisket på ett positivt sätt. Jag har fiskat mycket med dessa två vilket har hjälpt mig att utveckla mitt flugfiske.När eftermiddagsfisket drar igång beger vi oss mot stenen som ligger i bortre ändan av dammen. Med jämna mellanrum har jag sett spöböj från duktiga flugfiskare i detta härliga fiskegäng. Plötsligt står alla spön i full böj, både Andreas och Magnus har fisk på, jag njuter verkligen och gläds med mina fiskebröder. Några fina bågar får syna håven.En nöjd Andreas pustar ut efter drillningen som tagit en bra stund. Straxt efter är det Filles tur att stå med spöböj, Han har uppvisat stor skicklighet denna dag.Detta blir verkligen en minnesvärd dag, nu är det min tur igen, ett hårt hugg på min blåvita streamer, Fille håvar.Trötta, nöjda och glada avslutar vi dagen i härliga Strömhult. På vägen hem hänger huvudena tungt på mina reskamrater som sover en stund. Jag får lite tid för reflektion över hur dagen har varit. Jag längtar redan tillbaka!!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Kolla in denna bindvideo när Gälgreppet binder Boobyflugan – vit med röd huggpunkt. En fluga som visat sig vara mycket effektiv.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Det ligger förväntan i luften, vi är ett litet gäng som skall få möjlighet att få fiska efter regnbåge inne i den anrika viltparken Ekiksberg som är beläget en kort sträcka från Åryd i Vackra Blekinge. Sedan några veckor har vi sett fram emot att komma hit. Jurassic Park känslan är påtaglig när vi åker igenom grindarna in på området. Tänk att vi snart ska stå och fiska mitt bland alla dessa fritt strövande ”vilda” djur. På Eriksbergs hemsida kan man läsa att ”Eriksberg är ett naturreservat utanför Åryd i Karlshamns kommun och fastigheten består av 1 348 hektar, varav 409 hektar vatten. Den inhägnade delen är cirka 925 hektar, vilket innebär att Eriksberg är ett av norra Europas största vilthägn och Nordens största safaripark. Här finns kronvilt, dovvilt, davidshjort, vildsvin, visenter och mufflonfår. Vi har en sommarstam på cirka 1 500 djur.”

Själva regnbågsfisket drivs av Laxlyckan.Först en sväng till receptionen för att hämta ut fiskekort. Sedan bär det av genom parken till Norrsjön. På väg till fiskeplatsen får vi se några fina dovhjortar. Dagen bjuder tyvärr inte på det bästa vädret, det regnar! Andreas ”Flugfiskaren i Småland” har varit här en gång tidigare och fiskat, men för oss andra är det första gången vi får möjlighet att fiska här inne i viltparken. Vi är ett litet muntert gäng, alla är taggade och ivriga med att tackla fiskespöna. Sjön är så där lagom stor, det tar en stund att fiska sig runt den om man vill det. Det finns några iordninggjorda ställen att stå på, men man kan också fiska i de mer naturliga gläntor som naturen erbjuder runt sjön. Det är är en härlig natur som ramar in fisket här i Eriksberg och bara blotta tanken på att det när som helst kan komma en flock vildsvin eller andra djur som finns här i parken gör det hela lite nervkittlande må jag säga. Det finns även två stycken båtar som man får använda. Jag ställer mig en liten bit från den iordninggjorda grillplatsen där det förövrigt finns en fin ”grillstuga” som man kan gå in och få lite skydd för regnet.

Jag har förut skrivit om hur viktigt jag tycker det är att man som flugfiskare måste vara öppen inför de olika metoder som flugfisket kan erbjuda. Denna dagen är inget undantag, det visar sig att just det är det som avgör för min del om jag får fisk eller inte. Jag börjar dagen med en sjunklina och Boobyfluga, en fluga som jag haft god utdelning på tidigare detta år. Just denna variant är inspirerad av Andreas sätt att binda dessa flugor. Efter några kast med sakta hemtagning av fluglinan tar det plötsligt tvärstopp, plötsligt börjar linan röra sig i sidled. En urstark regnbåge har fattat tycket för mig Boobyfluga, först är den lugn men när den har vänt ett par gånger nere i djupet exploderar den i en vild fight, den gör flera luftsprång, kämpar förbrilt för att inte komma in till håven som en av fiskepolarna väntar med. Den är verkligen stark, jag hinner tänka att om jag tar den hårdare går något sönder. När den efter en stund mattas och låter sig håvas visar det sig att det är en båge av yppersta kvalitet, stjärtfenan är hel och fin, ja man har svårt att tro att det är en odlad fisk!För min egen del går det helt okej denna fiske dag, fastän det är ösregn som ibland går över till regn för att i nästa stund på nytt gå över till ÖSREGN. På något sätt verkar det som jag har jag lyckats knäcka koden för dagen, inte många kast senare tar en fisk till flugan stenhårt, det kändes som om fisken med full fart simmade förbi och högg. Även denna fisk är otroligt stridbar.För inte så länge sedan vann jag och min Teamkamrat Sören tävlingen Big Five i Bergkvara Gäddfestival, jag vann då ekolodet Deeper, nu fick jag chansen att prova den så att säga skarpt. Det var mycket intressant att se hur sjön såg ut under vattenytan. Andreas och jag tog en tur med en av båtarna och då var självklart Deepern med på släp. Ekolodet ger utslag för fisk som patrullerar nere vid botten. Efter några kast var det dags igen, hårt hugg efter att linan sjunkit till botten och jag börjat ta hem linan lite sakta, mitt ute i sjön är det 4 meter djupt och lite växtlighet på botten. Ytterligare en fin båge synar håven. För min del har den vita boobyflugan utan tvekan varit flugan för dagen. Samtliga mina bågar har tagit på den. Regnet tilltar än mer och det är dags för en stund inne i grillhuset, stämningen är trots regnet på topp, plötsligt får vi se en flock vildsvin som kommer lufsande alldeles intill sjön, det är verkligen en mäktig upplevelse att fiska här mitt bland alla fritt strövande djur.När regnet lättar är det Filles tur att stå med flugspöet i spänd båge, en jättefin båge högg stenhårt i fridroppet, det vill säga när flugan som är en förtyngd streamer fritt sjunker mot botten.Dagen börjar lida mot sitt slut och det är flera av oss som haft fisk på, några har dessvärre släppt innan de hunnit till håven. Vi sammanfattar dagen som utomordentligt trevlig! Det blir ju gärna så när likasinnade träffas och ägnar sig åt gemensam sak. Man kan skämtsamt säga att det fiskats ”regnbåge” denna extremt blöta dag.När vi börjar köra hemåt i skymningen står det en hel flock visenter på en höjd, på siluetten mot himlen ser dom precis ut som bisonoxar, ja det är sannerligen en upplevelse att vara här i Eriksbergs viltpark.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Jag har skrivit om mina prototyper förut, jag tycker om att dela med mig av mina erfarenheter. Jag har som sagt testat, provat, testat igen. Utvecklat, förbättrat och har nu hårdtestat detta sätt att skydda kroken mot att fastna i sjögräs. När jag gjorde bakgrundscheck om vad som redan finns inom området fann jag att väldigt många använde sig av nylonlina av olika diameter som följer krokböjen och binds in precis bakom krokögat. Jag ville pröva något nytt, ett annat sätt. För mig har det varit lika viktigt att flugans gång i vattnet inte påverkas negativt som att flugan har bra krokningsegenskaper samt inte minst att vasskyddet just är ett vasskydd och därmed så långt som möjligt tränger undan hinder i dess väg utan att det fastnar ”skräp” på kroken.

Detta sätt som jag använt mig av är i och för sig inte något helt nytt sätt att skydda krokar från sjögräs på men vad jag känner till finns det inte som ett etablerat vasskydd för gäddflugor. Lite längre fram i höst kommer jag att göra en SBS bindvideo samt någon fiskefilm där flugan visas.

Detta är berättelsen om när Gälgreppet skapade den vasskyddade gäddflugan 2.0. Denna fluga som efter en hel del testande verkade vara helt okej visade sig var ypperlig när det gäller att hålla undan sjögräs från kroken, dessvärre höll den undan gäddorna alldeles för bra också. De spröt som jag använt mig av vart för styva så när gäddorna högg var det ganska svårt att kroka dom. Nä, tillbaka till ”produktutvecklingstänket”, nästa försök hade jag höga förväntningar på. Det visade sig att godset blev försvagat där jag bockat det viket resulterade i att när jag fiskat ett tag med flugan så hade wiren gått av, dessutom fastnade det för mycket skräp/sjögräs i loopen som skulle utgöra vasskydd. Skam den som ger sig, jag kände ändå att jag var nära en riktigt bra lösning. Och vipps så kom jag på hur jag skulle göra, det är på intet sätt en ny uppfinning men jag har aldrig sett denna lösning på någon gäddfluga. Jag hittade en spinnare med en liten gummijigg med enkelkrok som hade denna lösning på vasskydd, och visst googlar man vasskyddad krok dyker denna variant upp men eftersom det verkar som att ingen annan gjort såhär är det ändå lite av en nyrenässans vad gäller vasskyddad gäddfluga.

Som jag tidigare nämnt var det var det lika viktigt att flugans gång i vattnet inte påverkas negativt som att flugan har bra krokningsegenskaper samt inte minst att vassskyddet just är ett vasskydd och därmed så långt som möjligt tränger undan hinder i dess väg utan att det fastnar ”skräp” på kroken. Vid det första testfisket skulle flugan få bekänna färg, den vik jag valt att pröva flugan i hade både fast växtlighet och löst drivande sjögräs som flöt omkring i mer eller mindre stora sjögrösöar.Resultatet lät inte vänta på sig, flugan snirklade sig förbi och runt sjögräset finfint och det dröjde inte många kast förrän en grov gädda sitter perfekt krokad i ena mungipan.Nöjd fortsätter jag fiska, mina tre krav på denna fluga infrias med råge, några kast senare är det dags igen, en plog kommer upp bakom flugan, några snabba drag i fluglinan och sedan ett kort stopp, och när jag drar till i fluglinan blir gäddans hugg kraftfullt, på nytt står flugspöet i härlig båge.När jag är på väg till bilen efter fisketuren lite smått lyrisk skickar jag lite bilder till ett par fiskekompisar, bland annat till Andreas ”Flugfiskaren i Småland” Olsson som redan fått bilder från bindstädet. Han tycker lösningen ser mycket intressant ut, jag erbjuder mig att göra en sådan fluga till honom så han också kan testa den nästa gång han är ute på gäddflugfisketur.

När Andreas väl testar flugan blir han mer än nöjd! Det blir under Bergkvara Gäddfestival, jag fiskar självklart med ”min nya uppfinning” och det går bra, visst någon gädda lyckas att inte bli krokad men det händer ju oavsett vilka beten man använder eller hur flugorna ser ut. Dessutom är det ju så att det är ju väldigt svårfiskat om man inte har något vasskydd på kroken. Så valet blir då enkelt. På tävlingen har jag flugfångat en gädda på 85 cm och en på 86 cm, plus några till som är mindre, jag har löpande kontakt med Andreas under tävlingen. Jag får jag till mig av Andreas när vi ska kontrollräkna och granska bilderna som de tävlande har mailat in att det har varit svårfiskat där hans team har varit, mycket på grund av allt sjögräs som fastnat på kroken. Efter att ha tröttnat på att bara få sjögräs hela tiden bytte han till flugan han fått av mig tidigare i veckan.Andreas väljer att ha en conehead framför flugan för att den ska jigga mer och på första kastet hugger en gädda, en mycket grov fisk, han berättar att den gör flera kraftiga rusningar i hopp om att komma loss från flugan. Den fina gäddan mäter till hela 89 cm och flugtävlingen är avgjord. Andreas är glad och jag känner stolthet över vad min fluga presterat och självklart är jag glad för Andreas har vunnit!

En vinnarfluga är född!!Sedan dess har jag fiskat med flugan flera gånger och det råder inga tvivel om att det är en riktig fiskfångarfluga som fungerar precis som jag tänkt mig.

Gälgreppet- Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Det ligger förväntan i luften, det är fjärde året och den femte tävlingen i Bergkvara Gäddfestivals historia. Detta år har vi valt att ha en deltävling på våren och en på hösten istället för en tvådagarstävling på hösten. Vi får väl se hur vi gör nästa år. Det har varit en intensiv period med mycket att göra på jobbet. Min far fyllde 80 år dagen innan tävlingen (18/10), ännu en gång- STORT grattis Pappa! Det är tack vare dig som jag har mitt fiskeintresse, förr var vi ofta ute och fiskade gädda på kusten, då, på den tiden var det ”Utö lys” som var det hetaste betet, det var innan både jerk och gummibeten fanns till gädda. Det var bara på Utö lys man fick gädda på, inte så konstigt, det var ju bara det betet man fiskade med. Inte heller var det någon som flugfiskade efter gädda, i vart fall visste vi inte om att det fanns någon som gjorde det.

Det är gryning när vi ger oss iväg, jag och min teamkamrat Sören ”Sir Toby” i PS Piketeam. Vi har kommit på andra plats så många gånger tidigare, kanske är det vår tur att ta hem det trovärda lagpriset Big Five denna tävlingen.

Det börjar bra för min teamkamrat han får några fina fiskar, jag har däremot har bara någon följare och en som är på en kort stund och sedan släpper. Plötsligt får Sören en fin 87:a, en urstark gädda som gör sitt yttersta för att inte hamna i håven.Jag skiftar till mitt kära flugspö, kämpar i vinden, och skam den som ger sig, vi hittar en vik som verkar hålla en hel del fisk och plötsligt ser jag den berömda plogen komma upp bakom flugan, det tar tvärstopp, spöet står i spänd båge, härliga knyckar. Det gäller att hålla spänd lina eftersom kroken är hullinglös. Bergkvara Gäddfestival har som krav att alla måste fiska med hullingfria krokar.  Vi i tävlingsledningen och som sportfiskeklubb känner att vi måste göra vad vi kan för att minska lidande och skador på gäddorna som fångas och sedan släpps tillbaka. Vi kommer att ha Martin Stålhammar från länsstyrelsen i Karlskrona hos oss snart, Martin har doktorerat i Catch and release och ska hålla föreläsningen kring detta intressanta ämne 19/11. Nåja, min fina flugfångade gädda mätte till 85 cm, nu känns det bra. Vi fiskar som ett team, Sören får förvisso flergäddor än jag men vi bidrar båda till att vi snart har ”fyllt pappret”.Kort efter får Sören vilket visar sig vara tävlingens längsta fisk, 95 cm. En magnifik gädda i utmärkt kondition. Stort grattis till vinsten Sören!Några kast senare ser jag en stor gädda komma glidande bakom min fluga, ett kort stopp i hemtagningen, nästa drag i linan och gäddan gör ett blixtsnabbt utfall och nästan inhalerar flugan, gäddan har en stor böld på ryggen. Den mäter till 86 cm, en liten ökning mot min förra flugfångade gädda men varje centimeter räknas när det är tävling. Jag messar min fiskepolare Andreas som också han jagar gäddan med sina flugor, jag får till svar att han och hans team har det mycket trögfiskat. Vi är visserligen inte så många som kämpar om flugpriset men det är lika mycket äran man kämpar om. Jag har tidigare skrivit om mina prototyper vad gäller vasskyddade gäddflugor och jag hade gjort en ny fluga som jag testat något pass tidigare, då funkade den som förväntat och inför denna tävling gjorde jag en lika dan fluga till Andreas. Nä, någon fin gädda var det inte jag fick men 86 cm är ju ändå 86 cm.Gäddan med knölen verkar ändå pigg, den simmar snabbt iväg när den släpps. Vi får en till på 86 cm som hamnar på ”pappret”. När vi träffas inför prisutdelningen kan inte Andreas hålla sig, det är han och jag som är tävlingsansvariga för Bergkvara Gäddfestival. Jag får jag till mig av Andreas när vi ska kontrollräkna och granska bilderna som de tävlande har mailat in att han fiskat med sina flugor hela dagen utan att ha fått upp någon fisk. Han har bara haft något nyp i flugan, han tröttnade på att det fastnade sjögräs på flugan. Andreas bytte till flugan han fått av mig tidigare i veckan och på första kastet hugger en gädda, en mycket grov fisk, han berättar att den gör flera kraftiga rusningar i hopp om att komma loss från flugan. Den fina gäddan mäter till hela 89 cm och flugtävlingen är avgjord. Andreas är glad och ja det känns nästan lite komiskt att det blev som det blev. Ett stort grattis till dig Andreas! En magnifik flugfångad gädda, bra gjort!Nöjda med vår insats för dagen åker vi tillbaka till bryggan.När vi räknar samman resultaten för dagen visar det sig att vi (PS Piketeam) har vunnit lagtävlingen Big Five med våra 439 cm fördelade på fem fiskar. Årets lag blev Team Pikejägers med 192 cm fördelat på sina två längsta gäddor, en från vårtävlingen och en  från denna hösttävlingen, priset för tävlingens längta gädda gick till min teamkompis Sören med sin 95:a. Det var två tävlande som fick upp var sin gädda på 95 cm men Sören hade den individuellt näst längsta gäddan och tog därmed den den vinsten. Andreas tog hem flugpriset med 89 cm.

Stort grattis till alla som vunnit och stort Tack till våra sponsorer!

Jag längtar redan till nästa års Bergkvara Gäddfestival

Gälgreppet-Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Då var det dags att åka på flugfiskeresa igen, denna gång bar det av till Malung med omnejd. Att det just blev Malung denna gång har dels med avståndet att göra och dels att jag fått till mig att just Malung har riktigt bra harrvatten att erbjuda. Det började med att jag fick tips av Jonas ”Masternymf” Olsson som jag träffat och börjat lära känna under vårens premiärfiske i Alsterån utanför Älghult i Småland. Jonas tävlar i svenska landslaget i flugfiske och kan sannerligen sin sak när det kommer till flugfiske och då speciellt nymfing. Själv är jag minst sagt novis när det kommer till denna disciplin inom flugfisket. Visst har jag under större delen av mitt flugfiskande efter harr och bäcköring fiskat med nymf men då på det mer traditionella viset.Nå ja, nu var det denna fiskeresa som jag skall berätta om, som jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg att jag redan stannat till vid Vemforsen och kikat, en strömsträcka som ser väldigt inbjudande ut för en flugfiskare. Jag har sett i ett youtubeklipp från Juni i år där Jonas som jag nämnt här ovan ”drar” harr i parti och minut i Vemforsen så mina förväntningar var minst sagt höga. Ska nämnas att jag fick flera heta tips på fiskeplatser kring Malung av Jonas inför denna resa.

Men att komma i kontakt med någon i från trakten vore än bättre tänkte jag och googlade, och som av en slump hittade jag ordföranden i Malungs FVOF Kent Brandt som jag ringde upp, jag blir alldeles varm inombords av den vänlighet som Kent uppvisar. Utan att han känner mig tvekar han inte att möta upp mig morgonen efter att jag anländer till Malung, tanken var från hans sida att vi skulle fiskat tillsammans men något kom i vägen och istället kör Kent före mig ut till fiskeplatsen. Han pekar och pratar med stor inlevelse om hur och vart jag ska gå och fiska, Kent berättar att han fiskat här sedan 70-talet, jag förstår att han kan varenda sten, grop och att han vet vattenståndets betydelse för att fisket skall vara bra. Som ”sörlänning” och novis om vart jag skall åka blir bekantskapen med Kent ovärderlig!Denna plats som jag inte vet namnet på fick av mig heta ”vindskyddet”, detta är en mycket intressant sträcka som är lättvadad till stora delar. Den hårda vinden denna dag gör det minst sagt besvärligt att fiska torrt, det är även mycket skum som flyter och guppar bland vågorna vilket gör det nästan omöjligt att se min torrfluga. Nä, det får bli nymf istället, på med ”Loffeflugan”. Det dröjer inte många kast innan hugget kommer och ”Harry” sitter krokad.Ingen bjässe men det är alltid lika skönt att känna att ”man gör rätt”. Snabb indragning av fluglinan och straxt är den bredvid mig och den får friheten åter.Sedvanlig cigarr efter första landade firren.Efter cigarren är det bara ut med flugan igen.

Fish On!Denna firre är lite större, det känns verkligen härligt! Här står jag utvadad helt själv, bortom alla vardagsbekymmer, ja flugfiske kan verkligen jämföras med någon slags terapi, släppa all stress, att förena kropp och själ med naturen, känna inre harmoni, mindfulness, det är detta jag känner, det råder det inget tvivel om. Jag njuter för fullt!Det är inte bara fisket som fångar min uppmärksamhet denna dag, naturen har mycket att erbjuda. Jag har på många platser vandrat längs med åar och slagits av hur många som måste ha gått på samma plats före mig, alla dessa upptrampade stigar men inte här! Här verkar naturen vara orörd, här finns spår av en svunnen tid och tänk om alla dessa träd kunnat berätta sina berättelser om vad de upplevt. Ett bäverfällt träd till exempel, hur länge sedan var det sen det föll i backen? Hur många bävergenerationer sedan? Gamla träd ger liv åt nya.Fisket denna dag har varit helt okej med tanke på väder och vind.

Jag styr kosan mot mitt boende som är förlagt till en av stugorna på Malungs camping, stugan är riktigt fräsch, liksom ombonat, det känns lite som att komma ”hem”. Detta är ett boende som jag varmt kan rekommendera!I receptionen på campingen morgonen efter möts jag ännu en gång av glada, trevliga hjälpsamma människor, det är så härligt att det kan vara så. Jag får även tips på fiskeplatser av dom som är värda att pröva, de sätter små kryss på kartor, pratar om fisket och även jakt för det delen. En av tjejerna i receptionen frågar förläget om vi har älg så långt söder ut som jag kommer ifrån, hmmm, skärpning på den!! 🙂

Nu är det dags att pröva Vemforsen, en kanonfin sträcka. Det har regnat mycket här men sista veckan har det varit uppehåll så nu sjunker vattenståndet snabbt vilket kan göra fisket svårt när förutsättning för ståndplatser hela tiden förändras.

Jag gör mitt bästa, byter flugor, fiskar snett nedströms, lägger ut flugan tvärs över strömmen, försöker fiska djupare, snabbt, långsamt. Men inte ett hugg, inte ens en dragning i linan. Ja, så kan också fiske vara.

Jag käkar och byter fiskeplats, nu bär det av till Ogströmmen, en mindre å om man jämför med Västerdalälven. Detta är en mycket vacker å, som där jag möter den är väldigt grund men lite nedströms ändrar den snabbt karaktär och blir vildare.Här är så vackert, hösten börjar så smått göra sig påmind, det var en kort fisketripp på  ett par dagar men det är bättre än ingenting. Både Vemforsen och Ogströmmen har absolut potential att vara riktigt bra. På vägen hem ringer jag och pratar med Kent, vi dryftar fisket så klart och hur det var förr, tänkbara orsaker till förändringarna som skett vad gäller fisket i Malungstrakten. För något har hänt enligt Kent, medellängden på fisken har ändrats genom åren och tråkigt nog är de riktigt stora exemplaren sällsynta nuförtiden. Överlag finns det gott om harr i strömmarna, Kent berättar att han nästan uteslutande tar dom på torrfluga.

Kanske var det det snabbt skiftande vattenståndet som gjorde att jag inte hade så bra fiske denna sista dag. En sak är iallafall säker, så fort tillfälle bjuds kommer jag tillbaka till strömmarna kring Malung.

Gälgreppet- Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Jag har länge funderat på och prövat olika prototyper för att finna ett så bra ”vasskydd” som möjligt för mina gäddflugor. Problemen som jag ser det har varit att eventuellt nylonmaterial varit för vekt och inte hållit emot lite styvare sjögräs och vass eller har det varit något annat som inte funkat som jag vill. Plötsligt kom jag på hur jag skulle göra.Jag använde mig av en bit jerktafs, med avbitares hjälp klippte jag till rätt längd, sedan med plattång böjde och bockade jag den till önskade vinklar. Jag fäster den med bindtråden när jag gjort ca halva flugan så att den kommer på ”rätt ställe”. Jag slutfixerar den med uv lim och mer bindtråd, kanske borde den lödas för att sitta riktigt ordentligt. Det ska tilläggas att detta är lite av en prototyp men det är min bästa prototyp hittills så det är därför jag skriver om den.

I mycket hård vind (18 m/s i byarna) prövas min nya skapelse, med mig denna dag är min gode vän och fiskepolare Andreas ”Flugfiskaren i Småland” Olsson som när vi möts får beskåda min nya skapelse. Andreas är en rutinerad gäddflugfiskare och har sett mycket i sina dar, han tycker min fluga med vasskydd ser mycket intressant ut. Jag kan då inte påminna mig om att jag sett någon annan som gjort just på detta sett tidigare.Min tanke med detta vasskydd är som sagt att det lätt skall hålla undan sjögräs och annat skräp som kommer i vägen för flugan,  samt att det inte ska hämma flugans gång i vattnet. När gäddan sedan hugger är tanken att de båda ”spröten” lagom ge vika  så att krokningsegenskaperna är goda och jag inte tappar fler fiskar än om flugan inte hade haft vasskydd, och att spröten sedan återgår till utgångsläget. Jag prövade först med titaniumwire med jag tyckte det var alldeles för svårt att bocka och få det att hamna på rätt ställe, samt att iallafall den wiren jag hade var alldeles för vek, (det finns säkert kraftigare).Där vi fiskar denna dag är det mycket sjögräs så flugans konstruktion får verkligen bekänna färg. Till min glädje funkar den utmärkt och liksom bara glider igenom, förbi och över sjögräset som kommer i dess väg.  Den har dessutom en mycket fin gång i vattnet. Att flugan funkar råder det inget tvivel om.

Efter att ett par gäddor missat sina attacker kommer det en gädda smått förvånande snett bakifrån på min högra sida, jag ser hela huggförloppet och gäddan som är urstark sitter fint krokad.

Fish ON!Efter några rusningar tar jag ”gälgreppet” och fisken dokumenteras med några foton innan den återfår friheten, kroken sitter bra och de båda spröten är undantryckta åt var sin sida om krokspetsen, precis som jag önskade.Inte någon gigant med det gör inget, jag är nöjd med att min ”uppfinning” funkat felfritt. Tack Andreas för en trevlig fisketur och för fina foton!Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

Tight Lines!

Semestern pågår för fullt, i år har min fru och jag semester samtidigt vilket inte alltid är att ta för givet. Inför årets semester har vi medvetet inte planerat så mycket utan tänkt att vi tar det som det kommer. Jag har ju en längtan till fjällen vilket min fru vet och det kommer på tal om att vi ska ta några dagar uppåt landet. Jag har åkt till södra fjällen så många gånger förut ofta tillsammans med en av våra söner men ibland tillsammans med min systers man och deras minsta grabb som är lika gammal som vår Filip. Nu är barnen äldre, har börjat jobba, har flickvänner. Det är inte längre så lätt att få ihop en fiskeresa som det var för några år sedan. Årets resa har Vemdalen som mål, jag har många fina minnen därifrån. På vägen upp till Vemdalen stannar vi till vid Vemforsen straxt utanför Malung, jag har fått tips på detta fiskeställe av Jonas Olsson som pratat sig varm om Vemforsen. Jag har planer på att återvända hit i september. Det ser riktigt inbjudande ut må jag säga men något fiske hinns inte med just nu.Färden går vidare mot Vemdalen och ”Gästis” ett mycket trevligt vandrarhem där jag bott många gånger förut under våra resor hit. Vi anländer sent på kvällen.På vägen upp möts vi av självaste skogens konung, en majestätisk sextaggare står och käkar alldeles intill vägen, tiden liksom stannar och vi njuter av stunden.Morgonen därpå börjar självklart med ett besök hos Ekberg, fiskekort inhandlas och självklart några fiskeprylar. Det är konstigt att man alltid behöver något när man besöker en fiskeredskapsbutik.

Vi kör upp till grundsjön, min fru har inte sett hur det ser ut där, på vägen dit stannar vi till vid Mittåfallet, man får en Johnbauerkänsla när vi tittar mer mot fallet, så vacker här är.Färden går vidare mot ”strömmen”, jag kan ju inte vara i Vemdalen utan att fiska i Strömmen, det enda som kan vara ett hinder är om vattenståndet är för högt, ån är ju reglerad.Tänk att man kan få vara här helt själva, hela eftermiddagen och kvällen, inte en enda människa förutom oss två och våran hund Loffe. Här är sannerligen vackert, jag får nästan känslan av att vara på helig mark, så många minnen från tidigare fiskeresor. Förväntan ligger i luften, iallafall för mig.Glädjande nog är vattenståndet lågt vilket innebär att jag utan problem kan vada bland storstenarna nedanför ”spegeln”.Loffe håller koll på husse.Det dröjer inte länge förrän första harren krokas av, alltid skönt. man får liksom en bekräftelse på att man gör rätt, att flugvalet är rätt, ja det känns helt enkelt bra! Flugan är en typ svart haröra bunden av päls från vår svarta Cocker Spaniel Loffe, den så kallade ”Loffeflugan”.

Fish on!Sedvanligt åker cigarren fram och jag tar några puffar som traditionen bjuder efter första landade fisken när jag är på fiskeresa.Inte någon rekordfisk men det känns helt underbart, några fiskar till krokas av innan det är dags för lite käk. Några renar kommer nästan kusligt nära innan vi bryter för dagen.Nästa dag bär det av till Börtnan, ett för mig klassiskt vatten, här har jag tagit mitt PB på harr, brutit av ett flugspö, haft mitt livs harrfiske vad gäller antal, ja minnena är många från denna plats. Förra året var det väldigt lite vatten när vi var i Börtnan. Enligt Ekberg skulle det vara 8 kubik/s i dag vilket bara är marginellt mer än förra året men fullt fiskbart iallafall på vissa ställen. Jag hade fått färska rapporter från en ambulanskollega som bara någon dag innan varit här i närheten och haft kontakt med storöringen. Förra året fick jag sista fisken på nacken ovan spegeln precis där huvudfåran bildas. Mitt mål var att försöka ta dom på torrt där i år igen och jag blev inte besviken.

På väg till Börtnan stannar vi till och går längs med Fettjeån, här är så vackert, Loffe bara älskar att bada i ån.Innan fisket börjar blir det ett stopp på fiket i Börtnan och lite käk.Äntligen här igen!! Jag påminns åter igen om hur viktigt det är som flugfiskare att kunna använda sig av olika metoder inom flugfisket, något som idag skulle visa sig vara fångstgivande.Det dröjer inte många kast förrän en harr slurpat i sig torrflugan ”Ekbergs specialare”, en superpuppa med cdcvinge. Bilden nedan från förra årets fjällenresa, så ser iallafall flugan ut.Fish on!!Det hugger friskt, plötsligt är flugan borta, jag byter till en klinkhammer med oliv kropp och ljust grizzlyhackel. Här är betydligt större fisk, jag njuter verkligen av stunden och nuet.Dagen avslutas med en toppfisk på 40 cm, det är som i en saga med lyckligt slut, mycket nöjd ringer jag till Petra som skyndar sig dit från promenaden med Loffe för att ta några foton innan fisken återfår friheten, jag tackar firren för god kamp och säger på återseende herr harr:)Här en film från resan.

Gälgreppet – i samarbete med SAMEO

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines